ប៉េកាំង 北京 北京市
ទ្រនិចនាឡិកាពីលើ៖ ធានអានមេន , ប្រាសាទឋានសួគ៌ , មហោស្រពធំជាតិ , និង ពហុកីឡដ្ឋានជាតិទីក្រុងប៉េកាំង ទ្រនិចនាឡិកាពីលើ៖ ធានអានមេន , ប្រាសាទឋានសួគ៌ , មហោស្រពធំជាតិ , និង ពហុកីឡដ្ឋានជាតិទីក្រុងប៉េកាំង កូអរដោនេ: 39°54′50″N 116°23′30″E / 39.91389°N 116.39167°E / 39.91389; 116.39167 Coordinates : 39°54′50″N 116°23′30″E / 39.91389°N 116.39167°E / 39.91389; 116.39167 ប្រទេស សាធារណរដ្ឋប្រជាមានិតចិន ការបែងចែក[ ១] ស្រុក - កម្រិត កម្រិតក្រុង 16 ស្រុក 2 ស្រុក 289 ទីក្រុង និងភូមិរដ្ឋាភិបាល • ប្រភេទ ក្រុង • លេខាគណៈកម្មាធិការបក្សកុម្មុយនិស្តចិន ហ្គូ ជិនឡុង • អភិបាលក្រុង វ៉ាង អានសាន (សម្តែង)ផ្ទៃក្រឡា • ក្រុង ១៦៨០១.២៥ គម2 (៦៤៨៧�០០ ម៉ាយ ការ) រយៈកំពស់ ៤៣.៥ m (១៤២.៧ ft) ប្រជាជន (2010)[ ២] • ក្រុង ១៩,៦១២,៣៦៨ • ចំណាត់ថ្នាក់នៅក្នុងប្រទេសចិន ចំនួនប្រជាជន៖ ទី២៦ ដង់ស៊ីតេ៖ ទី៤ ប្រជានាម ប៉េងគិន សំខាន់ ក្រុមជនជាតិ • ហាន 96% • ម៉ាន់ជូ 2% • ហ៊ុយ 2% • ម៉ុងហ្គោល 0.3%
ល្វែងម៉ោង ពេលវេលាស្តង់ដាររបស់ប្រទេសចិន (ម.ស.ស.+8 )លេខកូដប្រៃសណីយ៍ '100000– 102629 ក្រមផ្ទៃដាល 10 GDP [ ៣] 2011 សរុប 1.6 ពាន់ពាន់លានយន់ (¥) 247.7 ពាន់លានដុល្លារ ($) (ទី13 ) ក្នុងមនុស្សម្នាក់ 80,394 ¥ 12,447 $ (ទី3 ) កំណើន ទំព័រគំរូ:កើនឡើង 8.1%HDI (2008)0.891 ( ទី 2 )—very high បុព្វបទស្លាកលេខ 京A, C, E, F, H, J, K, L, M, N, P, Q 京B (តាក់ស៊ី) 京G, Y (នៅខាងក្រៅតំបន់ទីក្រុង) 京O (ប៉ូលីស និងអាជ្ញាធរ) 京V (នៅក្នុងពណ៌ក្រហម) (ទីបញ្ជាការយោធា រដ្ឋាភិបាលកណ្តាល) ដើមឈើទីក្រុង arborvitae ចិន (ផ្លាទីក្លូស បូព៌ាលីស) ផ្កាទីក្រុង រ៉ូសា ចិនស៊ីស គេហទំព័រ www.ebeijing.gov.cn
ប៉េកាំង (ភាសាចិន 北京) ជារដ្ឋធានីនៃប្រទេសចិន ដែលមានប្រជាជន 19,612,368 នៅឆ្នាំ 2010 ។ (សូមជួយបន្ថែម)
ទំនាក់ទំនងអន្តរជាតិ
ទំព័រគំរូ:សូមមើលផងដែរ
ទីក្រុងភ្លោះ និងទីក្រុងជាបងប្អូន
ទីក្រុងប៉េកាំង មានទីក្រុងភ្លោះ និងទីក្រុងបងប្អូនស្រី ជាច្រើន ជុំវិញពិភពលោក ដែលភាគច្រើនជារាជធានីនៃប្រទេសរៀងៗខ្លួន៖[ ៤] [ ៥]
តូក្យូ , ជប៉ុន (1979)
Belgrade , Serbia (1980)
ញូវយ៉ក , សហរដ្ឋអាមេរិក (1980)[ ៦]
លីម៉ា , ពេរូ (1983)
Washington D.C. , United States (1984)[ ៧]
Madrid , Spain (1985)
Rio de Janeiro , Brazil (1986)
Île-de-France , France (1987)
Köln , Germany (1988)
Algiers , Algeria (1989)
Amman , Jordan (1990)
Ankara , Turkey (1990)
Cairo , Egypt (1990)
ចាកាតា , ឥណ្ឌូណេស៊ី (1992)
Riga , Latvia[ ៨]
São Paulo , Brazil[ ៩] [ ១០]
Islamabad , Pakistan (1993)
Bangkok , Thailand (1993)
Buenos Aires , Argentina (1993)
Kiev , Ukraine (1993)
Seoul , South Korea (1993)
Amsterdam , Netherlands (1994)
Berlin , Germany (1994)
Brussels , Belgium (1994)
Hanoi , Vietnam (1994)
Moscow , Russia (1995)
Gauteng (Johannesburg and Pretoria), South Africa (1998)
Ottawa , Canada (1999)
Canberra , Australia (2000)[ ១១]
Athens , Greece (2005)
Bucharest , Romania (2005)
Budapest , Hungary (2005)
Havana , Cuba (2005)
Manila , Philippines (2005)[ ១២]
Addis Ababa , Ethiopia (2006)
Astana , Kazakhstan (2006)
Helsinki , Finland (2006)
London , United Kingdom (2006)
Tel Aviv , Israel (2006)
Wellington , New Zealand (2006)
Lisbon , Portugal (2007)
Tirana , Albania (2007)[ ១៣]
Doha , Qatar (2008)
Santiago , Chile (2008)
San José , Costa Rica (2009)
Caracas , Venezuela (2010)
Dublin , Ireland (2011)
Copenhagen , Denmark (2012)
ទីក្រុងដៃគូ
Beijing has two partner cities, both in Europe:[ ៥]
មើលផងដែរ
កំណត់ចំណាំ និងឯកសារយោង
អានបន្ថែម
Cotterell, Arthur. (2007). The Imperial Capitals of China: An Inside View of the Celestial Empire . London: Pimlico. pp. 304 pages.. ល.ស.ប.អ. 978-1-84595-009-5 .
Elliott, Mark C. (2001). The Manchu Way: The Eight Banners and Ethnic Identity in Late Imperial China . Palo Alto, California , United States: Stanford University Press. ល.ស.ប.អ. 0-8047-4684-2 . http://books.google.com/?id=_qtgoTIAiKUC&printsec=frontcover ។ បានយកមក 22 July 2009 .
Li, Lillian; Dray-Novey, Alison; Kong, Haili (2007). Beijing: From Imperial Capital to Olympic City . New York City, United States: Palgrave Macmillan . ល.ស.ប.អ. 1-4039-6473-4 .
Cammelli, Stefano Storia di Pechino e di come divenne capitale della Cina , Bologna, Il Mulino, 2004. ISBN 978-88-15-09910-5
Harper, Damian, Beijing: City Guide , 7th Edition, Oakland, California: Lonely Planet Publications, 2007.
Harper, Damian, Beijing: City Guide , 6th Edition, Oakland, California : Lonely Planet Publications, 2005. ISBN 1-74059-782-6 .
MacKerras, Colin; Yorke, Amanda (1991). The Cambridge Handbook of Contemporary China . Cambridge , England, United Kingdom: Cambridge University Press . ល.ស.ប.អ. 0-521-38755-8 . http://books.google.com/?id=yiq_f71uXboC&printsec=frontcover&dq=beiping+beijing ។ បានយកមក 22 July 2009 .
តំណភ្ជាប់ខាងក្រៅ
Articles Related to Beijing
Geographic locale
ទំព័រគំរូ:Province-level divisions of the People's Republic of China
ទំព័រគំរូ:Metropolitan cities of the People's Republic of China
ទំព័រគំរូ:Most populous cities in the People's Republic of China
អាស៊ីខាងជើង និង កណ្ដាល អាស៊ីខាងត្បូង អាស៊ីអាគ្នេយ៍ អាស៊ីខាងលិច និង និរតី
កោះខាងលិច , ពួកកោះកូកូស (ឃិលិង) (អូស្ត្រាលី )
គូឡាឡាំពួ , ម៉ាឡេស៊ី
ឆកត្រីហោះ , កោះគ្រិស្តម៉ាស (អូស្ត្រាលី )
ឌីលី , ទីម័រខាងកើត
ណៃពិដោ , ភូមា
បាងកក , ថៃ
បានដាសេរីបេហ្គាវ៉ាន់ , ព្រុយណេ
ព័រម៉ូរេសប៊ី , ប៉ាពួហ៊្គីណេថ្មី
ភ្នំពេញ , កម្ពុជា
ម៉ានីល , ហ៊្វីលីពីន
វាំងចន្ទន៍ , លាវ
សិង្ហបុរី , សិង្ហបុរី
ហាណូយ , វៀតណាម
ហ្សាការតា , ឥណ្ឌូណេស៊ី
កាប៊ុល , អាហ្វហ្គានីស្ថាន
ទីក្រុងកូវ៉ែត , កូវ៉ែត
ដាម៉ាស , ស៊ីរី
ដូហា , កាតា
តេហេរ៉ង់ , អ៊ីរ៉ង់
ធិនវ៉ាល់ , អូសេទីខាងត្បូង
នីកូស៊ី , ស៊ីប
នីកូស៊ីខាងជើង , ស៊ីបខាងជើង
បាកដាដ , អ៊ីរ៉ាក់
បាគូ , អាស៊ែបៃហ្សង់
ប៊ីលីស៊ី , ហ្សកហ៊្សី
បេរូត , លីបង់
ម៉ាណាម៉ា , បារ៉ែន
ម៉ាស្កាត , អូម៉ង់
យ៉េរ៉េវ៉ាន់ , អាមេនី
រ៉ាម៉ាឡស់ , ប៉ាឡេស្ទីន 1
រីយ៉ាដ , អារ៉ាប៊ីសាអូឌីត
សាណា , យេម៉ែន
ស៊ុឃុមី , អាប់កាហ៊្សី
ហ៊្សេរុយសាឡិម , អ៊ីស្រាអែល និង ប៉ាឡេស្ទីន 1
អង់ការ៉ា , តួកគី
អាប៊ុយដាប៊ី , អេមីរ៉ាតអារ៉ាប់រួម
អាម៉ាន់ , ហ៊្សកដានី
អឹស្តេផណគែវ , ឡេអាអ៊ិនករ៉បក
អេពីស្កុបពី , អាក្រូទីរី និង ដិកេលាំរ (ស.រា. )
1 ទាំងអ៊ីស្រាអែល និង ប៉ាឡេស្ទីនបានអះអាងថាហ៊្សេរុយសាឡិមជារដ្ឋធានី (សូមមើល
ទីតាំងហ៊្សេរុយសាឡិម )។ រ៉ាម៉ាឡស់ប្រើជារដ្ឋធានីរដ្ឋបាលជាក់ស្ដែងសម្រាប់អាជ្ញាធរជាតិប៉ាឡេស្ទីន
ជាក់ស្ដែង ។
ទំព័រគំរូ:Olympic Summer Games Host Cities
ទំព័រគំរូ:Paralympic Summer Games Host Cities
ទំព័រគំរូ:Asian Games Host Cities
ទំព័រគំរូ:World's most populated metropolitan areas
ទំព័រគំរូ:World's most populated urban areas