Generisk programmeringGenerisk programmering, även metaprogrammering, är en programmeringsmetod där utvecklaren definierar algoritmer via datatyper [förtydliga] vilka utelämnas för att specificeras vid en senare fas i programbyggandet. Programkoden blir med detta mer flexibel och modulär genom att algoritmer kan användas och återanvändas för olika datatyper. Idén kommer ursprungligen från programspråket ML [1]. Beteckningen användes officiellt för första gången av Musser & Stepanov (1989). Stepanov–Musser and och andra typer av generisk programmeringEn definition på generisk programmering finns i Musser & Stepanov (1989) och lyder,
Generisk programmering är en paradigm och ett angreppssätt för att strukturera mjukvara, där fundamentala krav på typer abstraheras bort från konkreta implementationen av algoritmer och datastrukturer och formaliseras som koncept (Concepts), analogt med abstraktionen av algebraiska teorier som förekommer i abstrakt algebra. Tidiga exempel på denna teknik hittas i Scheme och Ada [2] men den bäst kända är från C++ Standard Template Library (STL) [3][4] vilken utvecklade en teori för iteratorer som används för att skilja sekventiella datastrukturer från de algoritmer som används för att bearbeta dem. Programspråket C++ utvecklare Bjarne Stroustrup noterar,
ProgrammeringsspråkDet går att använda generisk programmering i en mängd olika programmeringsspråk. Nedan listas de mest välkända. Källor
Externa länkar
|
